Startade direkt med att laga en potatis- och purjolökssoppa. Den blev riktigt slät och fin, kanske något vattnigare än väntat, men å andra sidan följdes inte receptet helt och hållet. Otroligt smidigt att göra i ordning ingredienserna, sätta igång maskinen och sedan kunna göra något annat medan den mixar och värmer innehållet. Kändes vid första anblicken som att SoupMakern skulle kunna reduceras till en glorifierad kombination av vattenkokare och stavmixer. Även om just detta är huvudfunktionerna upplevde jag att det var väldigt smidigt att bara behöva förbereda alla ingående råvaror, hälla i dem och sedan lämna den att fixa till slutresultatet av detta. Soppan blev riktigt god. Vi upplevde inte heller att det var så krångligt att diska den, speciellt inte jämfört med en vanlig mixer, men det kan bero på att vi inte har någon diskmaskin.
Efter soppan var det dags för efterrätt. Vi gav oss då på att försöka göra frozen yoghurt med hallon. Det blev inte helt lyckat, troligtvis på grund av felaktiga proportioner, dvs för mycket yoghurt och för lite hallon, men är inte helt och hållet SoupMakerns fel. Däremot vill jag skylla lite på den på grund av en av de lite mer begränsade detaljerna med den, nämligen att Min och Max-nivån ligger väldigt nära varandra. För ett lyckat resultat kan man alltså inte direkt anpassa portionsstorleken utan det handlar om någon deciliter i skillnad mellan vad som är max vad den klarar av och vad den minst ska fyllas med. Ingenting för storkok eller ensamhushåll alltså.
